Överstyr

Jag gick in i v ggen, igenom den l nge, l nge och ut p andra sidan. Det h rdaste i v ggen var jag sj lv Det var sv rt att hoppa av Lutherkarusellen. Hoppa? Nej jag f ll och f ll. En stor bit av mig ville upp igen, men klarade inte av det. Den andra delen av mig fick d varsamt ta hand om den f rsta, tr sta. verstyr r mina erfarenheter och k nslor nedtecknade i prosadikt-form, under den tid d jag drabbades av utmattningssyndrom och den d rp f ljande l nga bergochdalbanan upp och ut ur tillst ndet. Jag fann att jag var tvungen att verge mitt v rdyrke. I dikten p sidan 112 beskriver jag det s h r: Jag m ste inte vara l kare l ngre men v gen d rifr n G R ONT. Frustrationen i att det g rs om jligt f r mig att vara l kare p grund av ekonomismen, de kraftslukande administrativa kraven, dumheterna, felsatsningarna ovanifr n och de etiska dilemman allt detta inneb r f r mig. Ledsen, f rtvivlad, v rdel s? S sm ningom nyorienterade jag mig och det blev ett gl djem te med livet. Till dig som r n ra, mitt i eller varit d r: Du r inte ensam och det finns hopp. Jag lovar dig.